helt slut

I dag lämnade jag ifrån mig telefonen på redaktionen efter sex veckors tajt förhållande. Det kändes konstigt. Nu är jag student igen. Om två dagar återser jag mina länge efterlängtade klasskompisar och blivande journalister. Det känns lite som semester. Att inte jobba på ett tag nu. Även om det är jättekul att jobba som reporter så känns det också att man inte är van vid att vara så koncentrerad så länge om dagarna. Efter sex veckors ångest och glädje, framsteg och baksteg är jag helt slut. Speciellt min hjärna som absolut vill gå på högvarv jämt och prestera bästbäst hela tiden. Det blir nog bra med ett litet uppehåll så jag kan smälta allt, låta erfarenheterna ligga och gro lite, ta fram dem lite då och då och titta, vrida, känna, fundera. Sortera in allt i bokstavsordning i den inre bokhyllan. Sen kan jag komma tillbaka till tidningen och göra mitt bästbästa igen.

hemvist frånvist javisst

Nu är det rörigt med alla hemvister och frånvister. Hässleholm, Vetlanda, Göteborg och Piteå. Alla ska hinnas med under loppet av ett par veckor i vår.

när jag äntligen förstår vad alla säger är det dags att åka

Nu har möblerna hunnit samla damm. Ivan och jag har lärt känna varandra. De tre måltiderna har blivit äckligt regelbundna. Jag har kommit till insikten om en rad rutiner, måste komma ihåg det, måste tänka på det, får inte göra så igen, så måste jag prova att göra igen. Jag har lärt mig nya ord som färist och pitögd. Jag har lärt mig förstå vad skrivbordskollegan Rune pratar om när han mummeldialekterar. Jag kan uppriktigt säga att jag förstår vad han säger. Det trodde jag aldrig. Jag har lärt mig vad man säger och inte säger. Vem man går till med vad. Vilka mina starka och svaga sidor är. Vad jag behöver öva mer på. Och så är tiden slut. Det är dags att åka när jag som mest behöver vara kvar. Precis när jag är redo att dra åt skärpet ett hål till.

the final count down

Då påbörjar jag den sista veckan på praktiken. Bara fem dagar kvar så är jag snart tillbaka på praktiken.

fick äran

Torsdagen får nog lov att gå till historien. I alla fall i boken om mig. Det var första dagen som jag verkligen kände att jag gjorde något bra och att det uppskattades. Jag har fått massor med beröm innan och så. Men på torsdagen var det på riktigt. Då fick jag hela första uppslaget och en tung toppnyhet på förstasidan.

Både nyhetschefen och webbtjejen uppskattade mitt hårda jobb. Vi låg ute med toppnyheten tio minuter före Kristianstadsbladet (KB). Fingrarna bearbetade tangentbordet som besatta och hjärnan gick på högvarv. MÅSTE hinna innan KB. Kulturchefen och förvaltningschefen på barn- och utbildningsnämnden hade sagt upp sig. Och jag fick äran att skriva om det.

kort kort

Igår kom Klas och hans bror. Vi återsågs på stationen efter något som kändes som en evighet. Kram, skratt och en promenad. Två pizzor och en kycklingrulle senare var det dags för dem att dra vidare. Alldeles för kort tycker jag. Fast vi ses om en vecka. Och då är det hela journalistpatrullen som sammanslås i en otrolig kombination. De som ska gå vidare. Och jag. Det låter inte helt kört på Norra Skåne i alla fall, så jag håller tummarna för att det löser sig i höst.

finfin familj

Nyss hemkommen från den nya familjen. Och ja, det var finfint! Ett stort och fint rum med skrivbord, bäddsoffa och garderob som utlovades. Två trevliga föräldrar med två söta barn dessutom. Den minsta är bara två år. Det fick mig att tänka på Jett, som jag saknar min lilla bebis! Jag tror att jag skulle trivas på brogatan. Måste bara tänka lite i några dagar, låta det sjunka in. De var lite oroliga för att jag skulle ha fest. De skulle prata med Ivan, han skulle besviket säga att det inte märks att jag bor här.

min bebis

I miss you so much Jett! Wish you were here so I could teach you some swedish words 🙂

nytt hus ny familj

I dag ska jag träffa nya människor. Som jag kanske ska bo hos. Ivans släkting som har försökt komma och hälsa på sedan 94 kommer antagligen i sommar och stannar i tre månader. Så det är bäst att hitta något nytt antar jag. I kväll ska jag hälsa på hos en familj som har ett rum på övervåningen. Det ska finnas en bäddsoffa, en liten toalett och en garderob. Jag inser ju att inget kommer vara så bra som hos Ivan. Men Ivan är också ett special case. Med honom har jag haft tur. Hyran verkar i alla fall vara nästan lika låg hos familjen och det är inte jättelångt från redaktionen. Så jag hoppas på det bästa.

roligaste våren på länge

Snacka om att våren kommer bli intensiv och rolig! Jag har två veckor kvar här i Hässleholm sedan blir det en vecka i Holsbybrunn. Då kommer vi allihop antagligen befinna oss i något sorts extas över att se varandra igen. Jag gissar på att det blir det party och 14 Dagar för hela slanten. Efter det fyller jag år och sen blir det lov, således tio dagar i Göteborg. Sen möter jag upp klassen på Orust där vi ska spendera en vecka och göra reportage. Antagligen kommer det bli en bitterljuv tid då det blir som en sista honeymoon med mina kära klasskamrater.

Efter det återvänder vi till Holsby där jag kommer spendera mina sista två veckor på utbildningen. Oj, vad jag kommer att gråta när vi måste säga hej då. Sen avslutar jag våren med en väldigt efterlängtad dunderresa på nio dagar i Piteå med Nina. Världens bästaste bästa. Den 21 juni börjar mitt vikariat och ett nytt liv. Förhoppningsvis är sommaren på plats då också.