Det händer alltid på kvällen eller morgonen. Hjärtat börjar banka hårt mot bröstet och jag kommer på det. Nästa projekt uppenbarar sig och det känns som att jag har åstadkommit fred och harmoni på jorden för en liten stund. Det är helt omöjligt att somna om, för nu har jag det. Nu har jag det bannemej. Heja, heja mig!
kanske tar en ton
20 Jan 2011 1 kommentar
På torsdag nästa vecka ska jag återvända till musikskolans hemliga väsen. Då ska mina stämband sättas på prov på riktigt. Jag har alltid velat ta sånglektioner och nu har jag min chans. En dag kanske jag faktiskt kommer att kunna ta en ton. Det ni!
att aldrig återvända
17 Jan 2011 2 kommentarer
På torsdag kliver min bror på ett plan. Han ska till Asien och resa runt, låta skägget växa och träffa kärlekar och okärlekar. Han ska stå på gulsprucken mark, titta ut i fjärran och känna livet inpå huden. Och ja, jag är avundsjuk. Hans äventyr börjar medan mitt äventyr tar en annan väg. Han ska åka långa, obekväma men oförglömliga bussfärder, uppleva svindel och snubbla över djungelns fällor. Ligga och guppa på ett paradisturkost hav och tänka; det här är livet och jag vill aldrig återvända till något annat.
vässar klorna
01 Jan 2011 6 kommentarer
Första dagen på det nya året. Och jag är precis i synk med livet. Jag har uppfyllt min dröm. Tagit steget ut i det tomma intet, blundat hårt och hoppats på det bästa. Trots vissa pinsamslag i magen håller gåshuden i, äventyret börjar och slutar när som helst. I Östra Göinge är vildmarken precis så jobbig, utmanande och hjärteskärande som jag hoppades på.
Jag vässar mina klor, blåser bort lite rök vid pistolmynningen och lutar mig mot den tegelgula husväggen på Snapphanegatan 5. Jag visste att det skulle bli jobbigt och nu är det jobbigt. Men jag ger inte upp. Mina ord kommer att ligga på göingarnas frukostbord i åtta månader till.
På väg någonstans 