stopp i fabriken

Hjärnan har stannat. Det har blivit stockning i tänkkanalerna. Inget kommer ut. Bara stopp, stopp vilken väg jag än tar. Så länge låtsas jag sköta allt. Visslar lite oskyldigt och stryker längs väggen här hemma, undrar om det inte är dags att måla om väggen ändå. Vardagsstressar över saker som vanliga människor grubblar över. Bakom allt finns något helt oväntat. Något jag inte själv förstår. Vill ha, vill inte ha, vill ha, eller nej kanske inte ändå. Ja, nej, ja, nej, kanske, definitivt nej. Flum på högsta nivå. Jag behöver nog sova. Eller sluta tänka.