knäskakning och nyheter på radion

Aldrig har mina knän skakat så mycket och aldrig har min mun blivit lika ökentorr som i dag. Det här med att sända nyheterna är helt sjukt nervöst. Reglar, knappar, mikrofon och klockning. Aaahh! Jag vet liksom inte riktigt hur jag hamnade i det här heller. Att bli nyhetsuppläsare är inget jag har strävat efter och inte efter att HF:a heller för den delen. Det är det där med att släppa kontrollen som är så svårt. Ändå gör jag det var och varannan dag nu. Och det mixar jag så klart med sjuk ångest och nervositet. Jag försöker krampaktigt hålla kvar i kontrollen men inser till slut att det inte går. När det är tio sekunder kvar till sändning får det liksom bära eller brista. Min ena chef har lovat att man inte dör av att sända nyheter. Jag tror honom, men när jag lämnar studion och sändningen känns det ändå som om jag har överlevt något. På lätta moln flyger jag tillbaka till datorn för att påbörja nästa körschema.